”Rymdväktaren” och ”Projekt Nyaga”

Jag skrev i min förra notis att Roadside Picnic nog var så långt ifrån glamorös rymdopera som man kan komma och fortfarande vara i sf-facket. Jag måste nog ta tillbaka det och satsa på Peter Nilsons Rymdväktaren och Projekt Nyaga istället. Det är en bitvis hårresande berättelse, med mycket halvkvädet matematiskt mumbojumbo som läsaren inte är avsedd att förstå (frågan är om ens författaren förstod?), men dess huvudsakliga förtjänst är enligt mig att den ställer massor av frågor. Till liten del är det matematiska och tekniska frågor, men i huvudsak är det de filosofiska och existensiella frågorna som är de intressanta. Och, förstås, de rent konkreta frågorna om vad det egentligen är som händer i böckernas handling. Och det är där jag ser den stora svagheten i berättelsen – som läsare lämnas jag på sista sidan ganska otillfredsställd med de flesta frågor obesvarade. Det är inte ens som i en mattebok, där ”beviset av denna sats lämnas som en övning till läsaren”, utan man får helt enkelt inte tillräckligt med information för att kunna ens göra en kvalificerad gissning, och sådant stör mig och mitt pedantiska ordningssinne.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s