Fittstim

Jag passerade biblioteket här i stan för några dagar sedan, och de råkade faktiskt ha öppet (halleluja!) så jag kunde ju inte låta bli att gå in. Av en slump passerade jag hyllan Ohj – Könsrolls- och genusfrågor. Där såg jag en hel trave med böcker som jag bara hört talas om, så vilket tillfälle är väl bättre att faktiskt läsa dem än på semestern?

Jag har aldrig velat säga att jag är feminist. Det finns så många idioter därute – manliga och kvinnliga – som säger att de är feminister, och som jag aldrig vill bli associerad med. Ta t.ex. Gudrun Schyman som hävdar att alla män är talibaner, eller Göran Persson som säger sig vara feminist och fortsätter vara mansgris i samma utsträckning som innan. Slår man upp feminism i SAOL får man dock läsa att det är en rörelse ”för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen”. Och det har jag svårt att förstå hur man inte kan stödja. Problemet är att feminismen, precis som islam och många andra minoritetsfilosofier, tillåts representeras av de mest extrema tokstollarna på barrikaderna, och på så vis lätt kan avfärdas genom kvantitativa ”bevis” som underminerar deras orimliga krav. De som ställer vettiga och rimliga krav hörs aldrig i debatten, för de har inte samma nyhetsvärde.

Boken Fittstim orsakade om jag inte minns fel ett jävla liv när den kom, och var ursprung till debatter högt och lågt och har stått på läslistan för alla möjliga genuskurser sen dess. Ärligt talat har jag lite svårt att förstå vad den stora grejen är. Den kallas ”en antologi av feministiska texter”. Jag ser (i huvudsak) inte vad som är märkvärdigt eller feministiskt med den här boken. Den är ju bara en samling av texter där ett gäng unga tjejer – samtliga födda på 70-talet – utan större omsvep beskriver förhållandena under sin uppväxt. Vad är det för nåt feministiskt med det? Jo, det feministiska i det hela är att det är så uppenbart att samtliga berättelser berättar om tjejer som på ett eller annat sätt har begränsats i sina val i livet just på grund av att de är tjejer. Det är själva poängen med boken – att använda som ett argument till de som tycker att samhället redan är jämställt och orsaken till att tjejer har lägre lön för lika arbete är för att de inte vågar ta för sig och stå på sig som männen gör. Och det är väl klart att det är så, det har de flesta tjejer fått lära sig sedan det var små – att vara dominerande, egocentrerad, aggressiv och ta plats, det är manliga egenskaper, och VE den kvinna som lägger sig till med dem. Då är hon ”manhaftig” och framför allt oattraktiv, och det är det viktigaste av allt eftersom att en kvinnas högsta mål i livet alltid är att snärja en karl som kan försörja henne och hennes barn. Eller…?

Jag är otroligt glad att jag inte känner igen mig i många av de berättelser jag läser i Fittstim. Var det så att jag var ovanligt förskonad från många former av ”begränsningar” som så många kvinnor upplever sig ha haft? Är jag en ovanligt stark person som gjorde som jag ville ändå? Eller var jag bara så socialt inkompetent att jag inte förstod de begränsningar som omgivningen försökte lägga på mig? Jag vet inte, men förmodligen är det mer eller mindre av allt detta. Jag kan fortfarande inte lägga en vardagsmakeup utan handbok. Borde jag känna mig okvinnlig då, eller bara frigjord? Modern, kanske? Eller begränsad?

Faktum är dock att mycket av det som tjejerna födda på 70-talet beskriver här lever kvar, med oförminskad kraft. För är det inte fortfarande så att en tjej på 2010-talet ska helst vara snygg och sexig, men hon ska helst inte ha sex. I alla fall inte med andra än med sin pojkvän. Med pojkvännen ska hon dock ha sex ofta och på alla sätt han vill, annars är hon tråkig och frigid. Och är det inte fortfarande så att en kille som har sex med många tjejer är macho och manlig, men en tjej som har sex med många killar är en hora?

Bredvid Fittstim stod en annan bok, En sexists bekännelser, som jag hade svårt att motstå. ”Det här är berättelsen om vad som sägs bakom stängda dörrar – i styrelserummet, ledningsgruppen eller vid rekryteringen av den nya chefen” står det på baksidan. Författaren är, till skillnad från de flesta andra böcker på hyllan Ohj, skriven av en framgångsrik medelålders man i karriären – Lars Einar Engström. Och boken uppfyller vad titeln lovar. Ofta är det genom stora, svepande generaliseringar, som jag har lite svårt att svälja ibland, men å andra sidan ber författaren om ursäkt för detta i bokens inledning, och den skulle utan tvekan ha varit svår att skriva utan generaliseringar. Hans huvudpoäng är att oavsett vad chefer i näringslivet säger så har de sällan en uppriktig önskan om ett jämställt samhälle, för då skulle de behöva förändra de miljöer de känner sig trygga i och uppvärdera kompetenser man tidigare har tryckt ned (jfr. Bordieu och det kulturella kapitalet). Man skulle också tvingas att göra avkall på sin egen bekvämlighet, för om kvinnan ska göra karriär så kan hon inte samtidigt vara hemma och sköta barn och ”markservice” åt sin man i karriären. Även om jag tror (och hoppas!) att dela jämnt på hushållssysslorna för många yngre är en självklarhet så tror jag att det är svårt att börja med när man en gång har etablerat ett ”bekvämt” system för sig själv. Jag tror att detta är en stor del av anledningen till att jämställdhetsarbetet går så långsamt i näringslivet. Det är ju nämligen så att om man inte har några skrupler att låta ”sin” kvinna göra allt detta så får man ju själv bättre förutsättningar att prestera bra på jobbet, stiga på karriärsstegen och hamna i en position där han kan rekrytera andra som är som sig själv.

Min spontana slutsats efter att ha läst dessa båda böcker är följande: Precis som många innan mig sagt så är kvinna (och man!) inte något man föds till utan något man uppfostras till att vara. Och det är just i den änden vi måste börja om vi ska förändra något. Uppfostran. Engström beskriver hur hans bild av manligt och kvinnligt formats långt innan han börjar skolan, och sedan bara förstärks. Och bilden av kvinnligt som underordnat manligt är inte något som i huvudsak skapas av männen omkring honom, utan av kvinnorna. Det är punkt nummer två – som kvinna kan man vara hur arg på ”manssamhället” man vill, men var medveten om att könsmaktsstrukturen i samhället inte upprätthålls bara av män utan lika mycket av kvinnor. Tjejer kallar andra tjejer för ”hora” lika ofta som killar gör det. Och befäster därmed könsrollerna ytterligare.

Ett jämställt samhälle skulle tvinga båda könen att göra avkall på bekvämligheter som av traditionen har varit deras. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Om man som man vill ha ett jämställt samhälle och få vara hemma med barnen lika länge som kvinnan så får man hugga i och ta sin halva av hushållsarbetet också. Inte bara under barnledigheten, utan från dag 1 och för all framtid. Om man som kvinna vill ha lika lön för lika arbete så får man finna sig i att vara den som betalar på restaurangen minst hälften av gångerna och dessutom köpa sina drinkar själv. Om man som man vill ha en kvinna som är lika förtjust i sex som en själv så får man aldrig någonsin låta ordet ”hora” komma över sina läppar annat än som teknisk term, och dessutom protestera när andra använder det. Om man som kvinna vill ha en man som har tålamod att sitta ner och tala om känslor och som bryr sig om vilka färger det är på dukningen till ert bröllop, så kan man inte uttrycka sig beundrande om män som uppfyller macho-idealet. Någonsin.

Skitsvårt, va?

PS: Samtidigt som dessa två böcker lånade jag en bunt med böcker om hur man arrangerar bröllop. På ett bröllop så är man ju två som gifter sig, oftast en man och en kvinna. Hur kommer det sig då att alla bröllopsböcker är rosa och gulliga och uppenbart enbart riktar sig till kvinnor? Att man har fyra kapitel om brudens utstyrsel, men när det kommer till brudgummen finns en sida med en punktlista där den huvudsakliga poängen är att han ska vara hel och ren och helst inte ha smuts under naglarna? På tal om jämställdhet….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s