Robin Hobb-rally!

För er som inte känner till det så är Robin Hobb en av mina absoluta favoritförfattare och något av en husgud i det fantastiska residenset. Robin Hobb är en pseudonym för Margaret Lindholm Ogden, som också skriver böcker under pseudonymen Megan Lindholm. Det kan verka lite märkligt att samma person skriver fantasyböcker under två olika pseudonymer, men det är rätt rimligt, för det är stor skillnad mellan Hobbs och Lindholms böcker. Förväntar man sig det ena och får det andra blir man nog rätt besviken oavsett.

Jag har nu, för tredje gången, läst Robin Hobbs serie ”The Tawny Man” (som börjar med Fool’s Errand) och den berör mig lika starkt varje gång. Att läsa den är för mig en emotionell bergochdalbana och första gången jag läste den står för en av de bästa läsupplevelserna i mitt liv – jag hade tur som låg ned för det bokstavligen svindlade för mig när jag förstod vad som höll på att hända i boken. Jag är å andra sidan lättrörd. Men den rekommenderas starkt, men läs först ”The Farseer Trilogy” och ”The Liveship Trilogy”, för de är också fantastiska och ”The Tawny Man” innehåller spoilers för båda delar!

Jag har också, till slut, faktiskt läst något av Megan Lindholm, nämligen The Reindeer People och Wolf’s Brother. Slutsatsen är att Lindholm skriver lika tätt och konstruerar sina intriger lika snillrikt oavsett vilken pseudonym hon skriver under, men Robin Hobb står för den episka dimensionen, där samhällen byggs upp eller störtas samman på grund av de handlingar som beskrivs i boken. Megan Lindholms böcker fokuserar mer på den lilla människan och låter hans eller hennes värld bli hela bokens värld, utan Hobbs världsomvälvande konsekvenser.

Slutligen har jag också läst The Inheritance, en novellsamling signerad både Hobb och Lindholm. Lätt personlighetskluvet kan man tänka sig, att ge ut en novellsamling tillsammans med sig själv, men det fungerar förstås bra. Det framgår tydligt vilka noveller som har avsändare Megan Lindholm och vilka som kommer ur Hobbs penna (som förövrigt samtliga tre utspelar sig i Realm of the Elderlings). Lindholms noveller har väldigt skiftande teman och jag får känslan av att om de hade varit musikstycken så hade de haft en märklig, dissonantisk ton i bakgrunden som man inte skulle kunna sätta fingret på men inte heller kunna undgå att höra. Novellerna ligger långt ifrån varandra temamässigt men har ändå en gemensamt en elegans som gör dem läsvärda. Novellerna av Hobb (varav en är något lång för att kallas novell i min värld) är förstås briljanta alla tre, särskilt en av dem tilltalar en passionerad kattägd som jag, men det är ändå titelnovellen som tar priset – den är enligt mig ett skolboksexempel på allt en novell ska vara, även om den kräver att man sedan tidigare är bekant med Realm of the Elderlings för att helt kunna hänga med i svängarna. En av de intressantaste delarna i boken, som hade varit värd priset bara den, är dock författarens introduktion till varje novell, där hon berättar lite om tankarna bakom novellen, hur den kommit till etc. och ger samtidigt en inblick i mitt favoritförfattarskap i stort.

Till er som inte är bekanta med Hobb än: Vad väntar ni på?! Här erbjuds en helt ny värld för bara 79 kr!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s