How To Be a Woman

”Part memoir, part rant” står det på baksidan, och det är väl än av de mer träffande beskrivningarna av en bok jag har sett. How To Be a Woman är feminism på användarnivå. Jag har så mycket att säga om den här boken, om vad som står och inte står i den och mina egna synpunkter kring den att jag inte vet var jag ska börja – snälla ni, ta och läs den så kan vi diskutera? Här är några höjdpunkter:

För det första så är det en lättsmält bok – den var, förvånansvärt nog (jag läser ju nästan aldrig icke-fiction), svår för mig att lägga ner och inhalerades på ett par dagar. Enda svårigheten är språket – jag tycker att jag är rätt bra på engelska, men det är *mycket* slang i den, och dessutom ENGELSK och inte AMERIKANSK, så ibland får jag gissa mig till vad orden betyder. Men det gör inget. Tycker du att det gör nåt, läs den i svensk översättning då, det finns. Och jag är inte avundsjuk på översättaren, alla diskussioner om språkbruk och ordvitsar, det måste ha varit ett helvete att översätta, men ryktet (läs: Internet) säger att det är bra gjort.

Dåså, över till väsentligheterna då. Det här är en angelägen bok. Risken med genusdebatten är att den ofta blir akademisk, och tar avstamp i ”Kvinnor utgör mer än 50% av världens befolkning men äger mindre än 10% av världens tillgångar” och dylika påståenden. Det är säkert sant, men svårt för mig som individ att 1) relatera till, och 2) påverka. I How To Be a Woman (som förövrigt borde vara obligatorisk läsning för alla män snarare än kvinnor) pratar Caitlin Moran om vanliga saker – sådant som man själv stöter på eller fattar beslut om varje dag – och alltså själv kan påverka. Det finns mycket att tänka till omkring. Jag vet att boken har fått kritik för att den är feministisk samtidigt som den handlar mycket om hårborttagning, kläder och skor. Men jag tror att om man framför den kritiken så ser man inte riktigt hela bilden. Urvalet är i sig en feministisk argumentation, och jag tror att Moran även där är lite ironisk – är det verkligen det här det handlar om att vara kvinna: vilka sorters skor man har i garderoben och om man rakar sig under armarna eller inte? Nja, kanske inte bara, men stora saker är gjorda av små saker. Om man har blivit uppfostrad att bekymra sig om hur man ska lägga en perfekt vardagsmakeup eller vilken handväska som passar med vilka skor har man nog inte tid att lära sig något mer gångbart, som till exempel hur man fickparkerar eller läser en karta. Och det funkar ju bara så för att ”alla gör det”. Om alla kvinnor helt plötsligt slutade bära makeup dagligen skulle ju argumentet för att göra det helt plötsligt bli mycket mindre.

Moran har också fräscha, nya perspektiv på många saker. Porr, till exempel. Redan i första kapitlet blir jag fångad i en extremt intressant argumentation om porr. Den går ungefär så här: eftersom porr nästan uteslutande riktas till män, är den också i nästan uteslutande gjord med en manlig blick och ett manligt perspektiv. På grund av detta är inte så många kvinnor intresserade, och så blir det en ond cirkel av alltihopa, som slutar i feministorganisationer som förfärar sig över att ungdomar får större delen av sin sexualundervisning från porren och vill förbjuda den hela kvinnoförnedrande skiten. Men det är inte lösningen: lösningen är istället att producera MER porr, men BRA porr – porr som faktiskt visar något som skulle kunna tänkas vara ett verkligt samlag, och framför allt där faktiskt båda parter verkar njuta av det.

Jag får också lära mig ett ganska bra och enkelt feminist-test, för att kolla om någon företeelse borde motarbetas: ”Does the men do it?” Det funkar inte i alla situationer, men i de flesta. Borde jag köpa skor som är fantastiskt snygga men som inte går att gå i? -Does the men do it? NEJ. Borde jag ha dåligt samvete för att jag har libido? Does the men do it? NEJ.

En sak som slår mig först EFTER att jag har läst boken är att den faktiskt var riktigt rolig. Och att jag blev förvånad över att den var rolig, trots att det står ”Funniest book of the year” på framsidan. Till viss del för att jag brukar ha svårt att tycka att böcker är roliga, men framför allt (tror jag) för att man helt enkelt inte förväntar sig att en bok som har en vacker kvinna på omslaget faktiskt ska vara roliga. För kvinnor är ju inte roliga. Eller? En liten feministisk heads-up till mig själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s