”Magikerns saga” och ”Heritage of the Xandim”

När jag gick i grundskolan (kanske sjuan eller så) hade vi PRAO-period och skolan tyckte att jag skulle tillbringa den i grönsaksdisken på ICA. Det tyckte inte jag, och ordnade mig praktikplats på den lokala bokhandeln istället. Där tillbringade jag en glad vecka med att ställa böcker i bokstavsordning, i huvudsak. Jag hade just fastnat för fantasygenren i och med Belgarion-sagan, och när veckan var slut fick jag Aurian i avskedspresent av personalen (smart av dem, eftersom att jag köpte de andra böckerna i serien sen). Då tyckte jag att det var en fantastisk bra, om än lite komplex bok. Nu har jag läst den igen. Hrrm.

Haken är nog egentligen Robin Hobb. Jag är ledsen, Maggie Furey, men när man har vant sig vid fantasyböcker med tredimensionella karaktärer är det väldigt svårt att gå tillbaka. Magikerns saga är en fantasyserie på fyra böcker (uppdelat i åtta på svenska) av klassiskt snitt, men utan att plagiera Tolkien alltför mycket med alver, troll och orcher, så visst nyskapande finns det. Många miljöer är intressanta och intrigen som spinns är också spännande, inte alltför förutsägbar och framför allt – hyfsat jämställd! Jag tror att jag, utan att kunna formulera tanken, attraherades något oerhört av just detta när jag läste serien första gången. Huvudpersonen, magikern Aurian får vi träffa första gången som barn och sen följa hennes uppväxt och mer eller mindre episka äventyr. Jo, hennes. För det är hennes berättelse. Aurian är, som kvinnlig fantasykaraktär, något av ett unikum – jag kan egentligen bara komma på en till (Althea Vestrit) som bär sin berättelse lika självständigt. Om någon skulle hålla upp en ringbrynjebikini åt magikern och soldaten Aurian skulle hon gapskratta honom i ansiktet, och sen (när hon insåg att han var allvarlig) utan att tveka leverera en rak höger. Trots att Fureys övriga karaktärer är otroligt platta och ofta någonstans mellan ologiska och irrationella i sitt beslutsfattande så kan jag se Aurian som en verklig människa – hon är nämligen ibland trevlig, ofta arrogant och dryg, ibland trött, blöt, hungrig, snorig, förbannad och ofta stark och handlingskraftig. En tredimensionell människa, helt enkelt. En litterär kvinna som aldrig någonsin använder sitt utseende för att få det hon vill ha, och som inte låter sig tas om hand av andra omkring sig i någon större utsträckning än vad hon tar hand om dem. Heja, Furey!

Heritage of the Xandim är något av en prolog till Magikerns saga, med något mer fylliga och rationella karaktärer. Den är första delen av två, och jag har inte läst den andra. Den är väl helt okej, men jag tror att man får mycket mer ut av den om man har läst Magikerns saga först.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s