V for Vendetta

Remember, remember, the fifth of November…

Jag minns när jag såg V för Vendetta på bio när den kom, älskade den och promenerade hem i natten efteråt, lycklig och förvånad. Jag hade ingen aning då om att filmen var baserad på ett seriealbum, och när jag sedan fick veta det år senare så blev det ändå aldrig av att jag läste det. Men så, häromdagen, när jag på rutin passerade vårt lokala bibliotek så – pang – så står den där i hyllan och tittar mig rakt i ansiktet, så hur skulle jag kunna motstå? Och det blev en eftermiddag av känslosam läsupplevelse – ni har väl läst på Om bloggen-sidan att jag inte kan motstå det melodramatiska?

imageJag läser inte ofta serieromaner (eller vad man nu ska kalla formatet på svenska), och jag får lägga band på mig för att ta in formatet i sin helhet, och inte bara suga i mig texten i mitt vanliga tempo och missa allt som bilderna berättar.  Berättelsen är inte helt olik den vi får berättat för oss i filmen, men som vanligt så finns det i det skrivna materialet fler detaljer, fler personer, hela sidospår som aldrig tas upp i filmen, men det kan man ju också förvänta sig. Vi får en flamboyant, Shakespeare-citerande (anti-)hjälte, en ung kvinnas resa från rädd och okunnig till något mycket större, och en totalitär regims desperata åtgärder att upprätthålla sig själv.

Berättarstilen är något fragmentarisk och ibland lite svår att följa, men det kan ju ha att göra med min ovan nämnda bristande genrekompetens. Jag är inte jätteimponerad av tecknarstilen, men det finns egentligen inget att klaga på heller. Språket är ibland lite stolpigt och yxigt, men som vanligt vill jag skylla det på översättningen, men översättaren har nog inte haft det så lätt heller, med alla citat, sångtexter, alliterationer. Inte konstigt att det blir konstigt ibland (”Låt mig presentera mig, ‘A man of wealth and taste'”).

image

Jag måste imponerat säga att här har filmmakarna lyckas ta en litterär källa och transponera den till något som faktiskt är bättre än originalet, och det är inte ofta. Trots det är inte boken dålig, och jag är glad att jag har läst den, för den ger bra förklaringar till några saker som känns lite forcerade i filmen. Mest förtjust är jag i bokens slut, som rör sig i ett mycket större spektrum än vad filmen gör, och ger ett helt annat perspektiv på många av de saker vi tidigare har fått se – framför allt en aspekt av kontinuitet som filmen helt saknar. Läs boken, så förstår ni vad jag menar.

Ideas are bulletproof

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s