Carrie

Tanken var att det här inlägget skulle vara en del av Fiktiviteters Stephen King-helg, men eftersom att jag blandat ihop datum och varit bortrest hela helgen så blev det som det blev. Jag kan bara be om ursäkt till er som har varit här och letat efter det, och lova bot och bättring till nästa gång.

Stephen King är en av de skickligaste författarna av genrelitteratur jag vet. Han kombinerar ett starkt språk med starka känslor och utnyttjar också själva textens typografi för att förmedla sitt budskap på ett skickligare sätt än någon annan författare jag vet. Jag har skrivit en del om hans böcker tidigare, och läst en del som jag inte skrivit om också – och jag är alltid imponerad. Därför är Carrie intressant i sig, det är nämligen boken som gjorde King känd som författare.

carrieDet är nog många fler som har sett filmatiseringen av Carrie från 1976 än som har läst boken, och det tycker jag är synd – (varför man nu alltid ska jämföra böcker och filmer?) – filmen är nämligen en ganska platt och onyanserad skräckishistoria i jämförelse med förlagan. King berättar historien om Carrie, en ung flicka uppväxt med en djupt religiös, ensamstående mor och som är både fysiskt och socialt klumpig och missanpassad i ”normala” sociala sammanhang. Det berättas ur många perspektiv, både efterkloka och de lyckligt ovetande om den stundande katastrofen, ur Carries eget perspektiv och från människor omkring henne. King skriver insiktsfullt även i det kvinnliga perspektivet och jag blir glatt överraskad av att en manlig författare låter presentera sin protagonist i en scen som involverar att hon får sin första mens (annars är ju det där med att i litteraturen bejaka att kvinnor har mens något så unikt att Doris Lessing fick Nobelpris för att hon vågar det, ungefär).

Mitt starkaste intryck av Carrie är utmaning – boken är en utmaning till mig från King som låter något i stil med ”Du vågar aldrig erkänna för dig själv att om du hade varit en människa i Carrie Whites omgivning hade du inte stått på hennes sida”. Och den allra flesta av oss, liksom de flesta av de vuxna kring Carrie i boken, kommer att titta i marken och skrapa med foten och erkänna att jo, tyvärr så är det nog så. Carrie White får riktigt dåliga förutsättningar från dag 1, och hennes strikta uppfostran och o-världsvana sätt är knappast hennes fel. Trots detta är det hon som får ta konsekvenserna, och som läsare får man skämmas ikapp med de efterkloka vuxna vid berättelsens slut, i alla fall om man har någon form av självinsikt.

Detta ställningstagande för de små, svaga och utsatta är något som vi så här i efterhand vet präglar Stephen Kings författarskap, men det unika i hans fall är att han aldrig vill att vi ska tycka synd om dem, vi ska inte sympatisera med dem – vi ska respektera dem, för annars kommer de en dag att själva tvinga oss att äta upp våra ord och handlingar, i kraft av en styrka som vi inte visste att de hade. Och det här budskapet kommer aldrig fram tydligare än i debuten – Carrie.

Annonser

4 thoughts on “Carrie

  1. Å vad spännande det låter! Jag har varken sett filmen eller läst boken men jag vill gärna eftersom jag dels är nyfiken på debuten dels tycker det är dags att läsa ett riktigt starkt kvinnoporträtt av King. Carrie sällar sig till skaran av böcker som måste läsas, typ omgående…

  2. Vilken bra recension! Jag läste själv den här alldeles nyligen och tänkte snart skriva om den. Att säga att King utmanar läsaren att placera sig själv i berättelsen är verkligen känslan jag fick också. Jag tyckte också att det var oerhört sorglig bok, inte något jag hade trott från vad jag har hört om den tidigare. Men där kanske filmen spelar in också, den har jag inte sett.

    • Tack! Det är alltid roligt att höra att någon uppskattar det man skriver 🙂 Jag tyckte att den där känslan av utmaning var det som mest skilde boken från filmen – det jag upplevde av filmen är mer att man visst känner sympati för Carrie, men där är hon mer av ett offer som man tycker synd om. Jag får inga offervibbar av henne i boken, tvärt om så ger hon mig intryck av att vara en stark person som gör allt hon kan ur ett dåligt utgångsläge.

  3. Pingback: Carrie | Eli läser och skriver

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s