The Princess Bride

Nu var det ett bra tag sen jag såg filmen The Princess Bride, men jag minns det som en mysig, trevlig, alldeles underbar liten äventyrskärlekssaga. En feelgoodfilm, helt enkelt. Kanske är det därför som jag blir så besviken på boken The Princess Bride. Trots att det är samma berättelse, så är det en helt annan sak. I filmens centrum står sagan om den underbart vackra (blivande prinsessan) Buttercup och hennes älskade, bondpojken Westley. Så långt inget nyskapande direkt. the-princess-brideBerättelsen om deras krokiga väg till varandra är huvudspåret i filmen, och runt omkring detta finns en vagt skymtad ramberättelse om en ung, sjuk pojke och hans farfar som berättar sagan för honom. Men fokus är alltså på Buttercup och Westley och deras fantastiska äventyr, på hjältemod, pirater, jättar och svärdsdueller i gryningen. Fatta då min besvikelse när detta i boken överskuggas av sida upp och sida ner där författaren i ett försök av att nå någon effekt av att bryta den fjärde väggen tjatar om hur svårt det är att skriva en bok, och få den publicerad, och få den till film, och yadda yadda, och någonstans går en osynlig gräns mellan sanning och hittepå eftersom att han hela tiden pratar om hur hans version är en omarbetning av den ursprunliga Princess Bride som ska vara skriven av en S. Morgenstern, men någon sådan bok finns inte i verkligheten, utan allt kommer från Goldmans fantasi. Helt fantastiskt ointressant, när det var hjältemod och svärdsdueller i gryningen man ville ha.

Och sen är det ju det här med könsroller då. Jo, jag vet, traditionella sagor och prinsessor i nöd och allt det där, men kom igen. Boken är utgiven 2007, det finns inga ursäkter. Jag minns inte att jag reflekterade över detta i filmen, så förhoppningsvis (eftersom att jag rekommenderat den till folk) så kommer detta inte fram lika tydligt där, men: den mest menlösa Disneyprinsessa har inte en chans mot bokens Buttercup. Det berättas om och om och om och om igen om hur fantastiskt vacker hon är, vackrast i världen faktiskt (även om hon när hon var 15 år faktiskt bara kom på 5:e plats i världen), som om det vore någon form av garant för att hon är en fantastisk människa. Men i övrigt så framställs hon inte bara som menlös utan också som fullständigt blockdum. Och samtidigt som någon sorts kvinnlig förebild – hon är ju så vacker! Och alla män vill ju ha henne förstås, för hon är ju så vacker. För det är ju det enda som räknas hos en kvinna, eller? Enligt beskrivningen från förlaget ska boken vara mycket ”rich in charater and satire”, så jag antar att det är ett försök till satir, då. Det roliga går mig fullständigt förbi.

Det är inte ofta jag säger detta, men i detta fall så: skippa boken, se filmen. Den är så oändligt mycket bättre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s