Maskinblod

DSC_1101

Vem kan motstå hjärtan och kugghjul?

Jag läser ganska lite fantastik på svenska, märker jag. Tyvärr är det för att översättningar ofta är undermåliga, och original… jag försöker, men jag blir ofta besviken. Jag kanske bara väljer fel? Peka mig gärna rätt, ni som vet bättre än jag.

Här kommer då undantaget som bekräftar regeln. Maskinblod är en nästan marginellt liten bok, och den hade nog gått mig förbi om den inte stått där i nyhetssnurran på biblioteket och haft ett så oemotståndligt vackert omslag. Den innehåller ett antal noveller, alla av svenska författare, de flesta för mig okända. När jag slår upp första sidan och läser de inledande raderna i Oskar Källners Där staden dragit fram, som inleder boken, är det nära att jag lägger ned den igen, jag får sjukt tråkiga Borde vara död-vibbar. Men innan 33 små, små sidor har passerat har Källner slagit mig på käften, på ett fantastiskt sätt. Hatten av, jag tar tillbaka allt jag sagt om svensk fantastik och hävdar motsatsen!

Och Där staden dragit fram är bara början. Även om det mesta är bra, mycket bra till och med, så är det väldigt lite som är nytt. Jag läser novellerna och tänker ”Aha – Howl’s Moving Castle… Aha, Ender’s Game… Aha, Dawn of the Dead… Aha, Neuromancer…” Det mesta känns bekant. Men ändå inte. Det känns det unikt, för det smakar svenskt! Äntligen min typ av berättelser, men med kraften hos författare som behärskar det svenska språket och nyttjar det till sin fulla potential, där den svenska kulturen och historien får vara bas istället för det ständiga amerikanska och brittiska. Jag hade inte insett vad jag saknade förrän jag hade det framför mig.

Så som det ofta är med novellsamlingar så finns det förstås ett antal noveller i samlingen som jag inte är så imponerad av, och några som inte faller mig i smaken. Och självklart de som gör det. Min oomstridda favorit är De tre männen från månen av Julius Regis (ett för mig helt okänt namn). Med ett trollbindande språk som känns trovärdigt och historiskt utan att vara svårförståeligt och arkaiskt, och en stämning som får mig att tänka Jules Verne  men som uppenbart är av svenskt ursprung, och med en berättelse som passar novellformatet som hand i handske kan inte resultatet bli annat än fängslande. Rekommenderas varmt!

Uppdatering: Se också Maskinblod 2 och Maskinblod 3

Annonser

4 thoughts on “Maskinblod

    • Gilla bra bibliotek! Jag är rätt förtjust i mitt också, de lyckas få mig att låna böcker jag inte visste att jag ville läsa 😀 Det har tydligen kommit en Maskinblod 2 alldeles nu i dagarna också, det damp ner ett rec-ex här idag, men jag har inte kommit till den än…

  1. Pingback: Nya recensioner av Maskinblod 2 » Munins skärvor

  2. Pingback: Där staden dragit fram | Fantastikportalen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s