Rivers of London

Rivers_of_LondonEnklaste sortens modern polisroman stämplad Beck eller Wallander som möter ett London med ockulta inslag á la Soulless är vad som serveras i Rivers of London, de första i en serie fristående romaner om Peter Grant, en London-poliskonstapel med känsla för det övernaturliga. Och där har jag egentligen sagt det viktiga som finns att säga om boken. God kvalitet, om än inget märkvärdigt. Den är inte särskilt svår att lägga ned, men jag känner inte heller något motstånd mot att plocka upp den igen. Lättsam mysläsning, helt enkelt. Aaronovitch skriver enkelt och lätt att följa, med lite småkomiska Neverwhere-vibbar ibland, men han är inte den språkliga mästare och poet som Neil Gaiman är.

Det enda som egentligen är remarkabelt i Rivers of London är författarens uppenbara kärlek till sitt London. Som litterärt uppväxt på Sherlock Holmes så är jag djupt förtjust i det viktorianska London med droskor, gasbelysning och mordmysterier. Det nutida London har jag besökt en gång i förbifarten, men känner det egentligen inte. Utifrån det misstänker jag att jag missar vissa subtiliteter i boken, och jag är helt säker på att jag missar mycket i geografi och i referenser till brittisk kultur bara för att jag saknar underlaget för att förstå den, men det stör inte berättelsen särskilt. Som mer utpräglad och påläst anglofil uppskattar man nog dessa inslag ännu mer, själv blir jag mest sugen på kanske en semesterresa snart…?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s