The First Law

Likeable characters are for weak-minded narcissists
– Daniel Clowes

Ovanstående citat från Smutstiteln poppade upp i min bloggläsare häromdagen, och det kändes som om det särskilt syftar på Joe Abercrombies bokserie The First Law, som jag just då hade börjat på. Abercrombie har tydligen höga förväntningar på sina läsare.

Första boken börjar in medias res, och den första karaktären vi introduceras för är Logen, som snabbt visar sig vara en vänlös, ärrad, jagad barbarkrigare, med en gammal gryta som enda sällskap. Vidare introduceras vi först för Glokta, krympling efter att ha blivit torterad som krigsfånge och som nu nyttjar de erfarenheter han fick då som torterare i den kungliga inkvisitionen. Sedan kommer Jezal dan Luthar – bortskämd, lat, högfärdig och odräglig officer (som köpt sin titel för pengar) som ägnar större delen av sin tid åt att skrävla, förföra kvinnor och lura sina fattigare kollegor på deras besparingar i kortspel. Sen följer några till, knappast någon mer sympatisk än någon annan. Behöver jag säga att The First Law inte direkt är feelgood-litteratur?

Titlarna i sig – The Blade Itself, Before They Are Hanged och Last Argument of Kings – är väl valda och andas våld (där den sista också känns igen som Ultima Ratio Regum, eller i svensk översättning Konungars yttersta argument, Sveriges enda artilleriregementes valspråk).  Våld är också vad man får. Men inte oreflekterat, glorifierat machovåld utan smutsigt, lerigt och uppgivet sådant. Desperat. För att ingen vet något annat, ser någon annan väg. Men det är åh, så välgjort!

image

Sjukt snygga omslag är det också!

The First Law är inte en meningslös berättelse om våld. Det är en berättelse, om än en mörk sådan, om hur man är formas av sina upplevelser. Om hur våld föder våld, konflikt föder konflikt och förtryck föder förtryck. Om bristen på rationalitet i människors beslut. Om självbevarelsedrift och självrättfärdigande. Det är en berättelse som har alla de klassiska fantasyelementen: en urgammal trollkarl, lika urgamla konflikter, ett sökande, magiska föremål, kungligheter och episka krig. Men inget blir som man har tänkt sig ändå.

Abercrombie har ett enklare och rakare språk än t.ex. Scott Lynch, men han varierar det mycket elegant mellan de olika kapitlen och låter de olika huvudkaraktärerna skildras med olika berättarröster väl anpassade till deras personligheter, vilket gör karaktärsteckningen så mycket tydligare utan att för dens skull ta onödig plats som skulle gjort berättelsen mer långrandig. Med en liten reservation för de ibland onödigt långa stridsscenerna (Jag kanske har växt ifrån dem? Numera finner jag dem i alla fall ofta tråkiga) så hade jag mycket svårt att lägga ned dem. Rekommenderas till alla som gillar fantasy men inte vill ha gulligull-mysig alver-och-älvor-fantasy utan uppskattar mera gråskalor i tillvaron och en svartare människosyn. Och som inte är svagsinta narcissister, förstås.

Se även Best Served Cold, fristående bok som utspelar sig senare i samma värld

Annonser

One thought on “The First Law

  1. Pingback: The Steel Remains | Fantastisk Fiktion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s