Time and Again

Det var inte helt lätt att få tag i Jack Finneys tidsreseklassiker Time and Again, men efter att Stephen King i efterordet till 22.11.63 kallat den för ”the great time travel story”, så kunde jag ju inte motstå den. Så här i efterhand förstår jag precis vad King menade – ur ett tidsreseperspektiv är det en fulländad berättelse. Skriven 1970 och utspelar sig också någonstans där omkring, kretsar boken kring Simon Morley (jag är kanske lite insnöad här, eller är Morleys efternamn en subtil allusion till morlockerna i den ultimata tidsreseklassikern The Time Machine?), en ung konstnär som blir inblandad i ett superhemligt amerikanskt projekt för att genom självhypnos lyckas förflytta människor i tiden. Morley blir (förstås) den förste som lyckas, och tillsammans med honom transporteras läsare till New York vintern 1882.20140617_104501

Och där stannar boken upp lite. Där finns ett mysterium, en intrig som sniglar sig framåt i berättelsen för att till slut knyta ihop boken i slutänden, men från Simon Morleys första steg in i 1882:s vinternatt så är huvudkaraktären i boken oomtvistligen en: nämligen New York. Skildringen av både staden och sekelskiftesepoken är varm, kärleksfull och nästan drömmande. Författarens nostalgikänsla lyser igenom på varje sida, inte minst genom de frekventa illustrationerna och de skildringar av skeenden som (i alla fall enligt efterordet) ligger mycket nära verkligheten, såvitt vi kan förstå den. Simon Morley blir vår ciceron längs en Fifth Avenue som bara är en fil av leriga vagnsspår, och hans uppdrag och mysterium förpassas till marginalen. Om man är förtjust i New York som stad är detta förmodligen mycket njutbart, men jag som inte är det blir faktiskt lite uttråkad.

20140617_104551

Några av de vackra illustrationerna, enligt boken förstås av Morleys egen hand.

Trots detta så finns tillräckligt mycket av tidsreseproblematiken och av frågorna som tvinnar sig kring ett blått kuvert postat på NY Main Post Office den 23:e januari 1882 för att behålla mitt intresse, och mot slutet bjuder boken på två skruvningar av tidsresetemat (kanske inte de mest unika, men de känns.. fräscha, på något sätt.. Som att detta är originalen som alla andra sedan kopierar) som gör den mycket läsvärd, men är man ingen New York-fantast kanske man ska vara beredd att bläddra lite snabbare än vanligt över några kapitel…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s