Nordiska väsen

Varning: denna bokrecension innehåller onyanserade superlativ

Spår av två mystiska väsen inkluderade i bilden, dock återfanns inte just dessa i boken…

Första gången jag hörde talas om Johan Egerkrans Nordiska väsen så visste jag att jag ville ha den, och när jag fick tag på den så var det kärlek vid första ögonkastet. Bara känslan i handen av den tyginbundna pärmen. Den guldfolierade titeln på omslaget. Bibelsnöret. Och för att inte tala om de underbara illustrationerna på varje uppslag… ❤ Nordiska väsen är precis vad det låter som: ett bestiarium över övernaturliga varelser i den nordiska kulturen – sådana som skulle vara helt bortglömda av det flesta av oss om det inte varit för Astrid Lindgrens samlade verk. Informationsmässigt är boken gedigen (och med en litteraturlista längst bak) och jag njuter av att bläddra i den och läsa om lyktgubbar och vättar och skogsrån, och som källa till inspiration för mycket annat tjänar den nog alldeles utmärkt, men den huvudsakliga behållningen för mig är de magnifika illustrationerna som helt ohämmat flödar över sidorna. Som ni märker så har jag inte så mycket konstruktivt att säga om boken som inte kan översättas till ”*squee*”, så jag låter några bilder tala för sig själva.