fledgling

Jag måste erkänna att det var år och dar sen jag läste nåt av Anne Rice, och efter hela Twilight-hajpen är jag faktiskt lite mätt och urless på vampyrer. Faktiskt. Så det var kanske inte den mest förväntansfulla starten, när jag plockade upp Octavia E. Butlers fledgling. Men wow. Alltså. Ge mig mer!

fledglingEgentligen är det i grunden inget nytt. Vi följer huvudpersonen inifrån hennes huvud när hon vaknar upp i någonstans i en stenig skog, allvarligt skadad och utan minnen av hur hon kom dit. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Vad har hänt henne? Det utvecklar sig därifrån till, som så vanligt i vampyrberättelser, en historia om ett samhälle i samhället, om främmande varelser som finns mitt ibland oss utan att vi ser det. Vi får följa huvudpersonen när hon försöker hitta tillbaka till vem hon varit, och i förlängningen, konstruera sig själv på nytt och skapa sig en plats i världen. Men det är inte samma uttjatade historia om sex och förbjuden kärlek som vampyrberättelserna brukar vara. Och framför allt är den kvinnliga vampyren ingen femme fatale, en roll som ni kanske minns att jag avskyr. fledgling är en historia om kärlek, om makt, om kön, lite inkluderande om sexualitet, men framför allt om ras. Kanske inte helt förvånande av en svart kvinna född 1947 i USA (jämförelse: det var 1955, när Butler var 8 år, som Rosa Parks vägrade gå att sätta sig längst bak i bussen, den plats som var anvisad för henne som afroamerikan). Jag känner dock inte, som man ibland gör, att boken är konstruerad för att driva en poäng, eller att man får sensmoralerna nedkörda i halsen, utan tvärt om så lockas man att fundera kring de perspektiv som presenteras.

För mig, som aldrig någonsin i hela mitt liv blivit ifrågasatt eller avvikande behandlad utifrån min hudfärg, känns slutet lite blodlöst, kanske lite väl rakt och förutsägbart. Men jag kan tänka mig att för den som varje dag bedöms och behandlas utifrån vad människor ser på ytan, för vad man fötts som och inte kan påverka, har en helt annan känslomässig resa genom boken. Tyvärr var fledgling Butlers sista bok, då hon gick bort 2006. Fantastiskt synd, jag hade gärna läst fler böcker som utspelar sig i den här verkligheten. Men jag får väl nöja mig med Butlers tidigare verk, förhoppningsvis är de lika bra som denna!

PS: Läs inte bokens baksida eller nätbokhandlarnas blurbar, de avslöjar på tok för mycket (som vanligt)!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s