The Hundred Thousand Kingdoms

I am not as I once was. They have done this to me, broken me open and torn out my heart. I do not know who I am anymore.
I must try to remember.

My people tell stories about the night I was born. They say my mother crossed her legs in the middle of labor and fought with all her strength not to release me into this world. I was born anyhow of course; nature cannot be denied. Yet it does not surprise me that she tried.

The Hundred Thousand Kingdoms by NK JemisinDetta är inledningen till The Hundred Thousand Kingdoms, och den som talar är Yeine, en ung kvinna uppväxt i den matriarkala kulturen i landet Darre, som för läsaren nästan bara skymtar mellan raderna. För en månad innan boken tar sin början har Yeines mor gått bort. Modern var född till arvtagare av den tron (som inte är en tron) som härskar över alla de hundra tusen kungadömena, men hon försköts av sin far, härskaren Dekarta, då hon vågade ta sig en lågättad make. Nu börjar Dekarta bli ålderstigen och i behov av att utse sin efterträdare, så därför kallas Yeine till hovet. Hon anländer till palatset Sky, en enorm, magisk konstruktion som vilar på en omöjligt smal pelare högt över staden Sky. Där möter hon i rask takt sin morfar despoten, sina kusiner som är mindre nöjda över ny konkurrens om tronarvingeskapet, och inte minst ett antal gudar inkarnerade i mänskliga kroppar som straff för tidigare synder, som utgör den härskande familjens synnerligen tveeggade svärd. Som ni märker är detta inte direkt Fantasyboken 1A, och det gläder mig – det går inte många sidor innan jag är helt fast. Hela boken har en drömlik karaktär och Yeines inre dialoger är intressanta att följa. Och inte minst så lider den fullständigt brist på det eviga resandet som fantasyböcker alltid brukar vara späckade med – tack och lov. Jag är också förtjust i Jemisins skildring av karaktären Yeine, en kvinna uppfostrad i en matriarkal kultur, uppfostrad till att ta befälet och leda. Den känns gedigen och naturlig, trots att hon lyfts ur den miljön ner i Skys mycket farligare och mer skrupelfria sådan.

The Hundred Thousand Kingdoms är lättläst utan att vara lättsam, håller ett högt tempo utan att vara forcerad, är komplex utan att vara komplicerad. För i slutänden handlar det om att vara mänsklig. Jemisin har tagit fasta på att människorna är skapade till gudarnas avbilder – det vill säga, gudarna är mycket mer lika oss än vi tror.  Sammanvävt med det finns Yeines egen relation till sina nära – hur väl känner vi egentligen människorna vi har levt hela vårt liv tillsammans med? Trots att boken på många sätt är en avslutad berättelse så är den första delen i en serie, och det rycker redan nu i fingret som vill klicka hem de kommande delarna.

Se även The Inheritance Trilogy, där jag recenserar uppföljarna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s