Staden utan kvinnor

hesserus-madeleine-staden-utan-kvinnorIbland ska man ju läsa lite utanför sin komfortzon, och Staden utan kvinnor är lite för lite genre för att ligga inom min. Det är en sorts Lysistrate-historia, men det är en mörk dystopi istället för en komedi. Staden utan kvinnor är en berättelse om ett Stockholm i en nära framtid, där mäns våld mot kvinnor har eskalerat så långt att kvinnorna till slut fått nog och gör en del av staden till sin egen – med mur och allt. Mycket av berättelsen kretsar kring tre unga män som växt upp i ”männens del” av Stockholm och som inte känner till något annat, och deras möte med Jakob Hall, som var en vuxen om än ung man när muren kom till.

Staden utan kvinnor lever upp till sitt namn på så vis att hela boken är nästan helt utan kvinnor – de bara skymtar på avstånd, sedda genom männens ögon. Den är delvis osammanhängande och surrealistisk som den Dalímålning som skymtar till i en scen, men det ser jag som en skildring av hur planlösa männens liv har blivit utan meningsfulla relationer med kvinnor. Jag har svårt att ta boken på allvar bokstavligt, det är för många märkliga, orimliga händelseförlopp. Däremot känns det rimligt att läsa den som en allegori över  dagens genuskamp dragen till sin spets, ett diskussionsunderlag för frågan om vad som skulle hända om alla kvinnor samfälligt och samtidigt beslöt sig för att inte finna sig i de orättvisa reglerna som samhällets spel sätter upp, och helt enkelt inte vill vara med längre?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s