Devices and Desires

Hertigdömena Vadua och Eremia har traditionellt legat i fejd med varandra, men har just uppnått ett bräckligt tillstånd av vapenvila och fred. Lite längre bort ligger stadstaten Mezentine, som medan hertigdömena är på väg uppåt från en medeltida samhällsstruktur och tekniknivå, redan har nått en nivå av Machiavellistisk renässans. Och där har man bestämt sig för att stanna. Mezentine har nämligen världsmonopol på alla typer av tekniska landvinningar, och medan man gärna säljer de färdiga produkterna världen över, bevakar man sina patent och uppfinningar med en agressivitet och ambition som är enorm.

devices-and-desiresI Mezentine sitter mästeringenjören Ziani Vaatzes fänglsad och väntar på sin avrättning. Hans brott? Han har byggt en mekanisk leksak åt sin dotter, utanför de specifikationer som Ingenjörsgillet godkänner. Men självklart så slutar inte hans berättelse där utan han blir istället, tillsammans med de båda hertigdömenas ledare och några till, de mer eller mindre osannolika fokusfigurer som berättelsen kretsar kring.

Devices and Desires är en på många sätt mekanisk bok. Karaktärerna är lite mekaniska och endimensionella, kalla och distanserade trots ett nära berättarperspektiv. Själva berättelsen är som en komplex mekanism av kugghjul och hävstänger som långsamt rör sig uppåt längs ett sluttande plan. Även språket är på ett sätt tekniskt samtidigt som det är poetiskt, och ibland otroligt detaljerat i beskrivningar av processer, allt från adelsmannen som klär på sig sin jaktutrustning till ingenjören som precisionstillverkar en mekanisk detalj. Boken är otroligt väl namngiven, särskilt med den oöversättliga mångtydigheten i det engelska ordet ”device”. Bara den här otroliga sammanhållenheten i tema, språk och innehåll gör att jag måste tycka om den här boken, även om jag kan tänka mig att den lätt kan uppfattas som stel och tråkig. Jag njöt av det oortodoxa i en ingenjör som hjälte, och hans arbetsamt inlärda kompetens att konstruera komplexa maskinerier likväl som att forma dem med sina egna händer som hans enda hjälteförmågor. Jag gillade också att få läsa lite av vad som måste kategoriseras som den lägsta av low-fantasy, där knappt ens religionen har något utrymme, inga alver, dvärgar eller drakar eller andra fantasifulla varelser, utan bara människan i sin oändliga komplexitet. Vilket räcker gott för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s