Grafiskt i Skivvärlden

När man nästan bara läser genrelitteratur, och helst på originalspråket (när det är engelska, vilket det ofta är), så är det inte ofta man gör loppisfynd, men när man gör det… Häromhelgen var vi på loppis-utflykt, och jag hittade någon som var medlem i Fantasybokklubben där på 90-talet (oh, the memories!), och nu var less på hela samlingen och sålde ut den svinbilligt. Det mesta var antingen översatt eller redan i min ägo förstås, men mitt i alltihopa hittade jag Terry Pratchetts två första Skivvärldsböcker, The Colour of Magic och The Light Fantastic, i serieform (inte exakt de upplagor jag har länkat till, men just dessa verkar inte finnas att få tag i). Jag har ju som bekant ett lite knepigt förhållande till Pratchett, men kontentan av det är att jag så gärna *skulle vilja* gilla hans böcker, men de blir nästan alltid bara *för mycket*. För urspårat, för osammanhängande, för krystat. Men tilll min glädje så passar den i serieformatet som hand i handske, i alla fall för min del. Det blir inte lika långrandigt, skämten blir smakfullt subtila och det blir bara i största allmänhet njutbart. (Nu finns det säkert en massa Pratchett-fans där ute som vill kalla detta för någon sorts hädelse – lite som om jag hade sagt att filmen var bättre än boken – och då må det vara så. Era synpunkter är noterade.) Säkert är det så att många delar av boken är utelämnade, och visst är det lite episodiskt och inte helt sammanhängande hela vägen, men det finns en genomgående ramberättelse över båda böckerna som ändå kommer fram tydligt. Jag blir till och med lite sugen på att läsa böckerna för att jämföra, och då måste man ju säga att Scott Rockwell (som gjort bearbetningen) har lyckats.

Den slutliga domen blir i alla fall tvådelad: för det första tycker jag att ni som aldrig föll för Discworld-böckerna ändå kan ge dessa album en chans. Och för det andra, så upptäckte jag hur lämpligt det är att läsa serieromaner när man är småbarnsförälder. Det går väldigt mycket fortare, man hinner läsa en hel på kvällen efter att barnet har somnat, utan att för dens skull behöva kompromissa med smak och genre. Sannolikt kommer ni nog att se mer ur den genren i den nära förestående framtiden…