Failure is Not an Option

Hur går man tillväga för att lösa ett enormt komplext problem som ingen har varit i närheten av att lösa förut? Och hur hårt kan man pressa det när man har en hård deadline att möta, men om man gör för mycket fel på vägen så dör det människor? En av de människor som kanske är mest lämpad att svara på den frågan är Gene Kranz. Han gick i pension från NASA 1994. När han började där 1960 var kalla kriget kapplöpning mot rymden i full gång, och ryssarna var definitivt i ledningen. När Jurij Gagarin flög sitt varv runt jorden 1961 brottades amerikanerna fortfarande med raketer som exploderade eller bara lyfte fyra tum innan de föll tillbaka ned på plattan igen. Dock känner väl de flesta till facit, att bara 8 år senare var det amerikanerna som till slut lyckades placera en människa på månen. (Man kan diskutera om Nedelin-katastrofen spelade viss roll i detta eller inte, men det är en annan historia.)

Gene Kranz var i alla fall flygledare, ”mission director” på NASA i många år, legendarisk inte minst för att han var den som var chef för markkontrollen BÅDE under den första månlandningen och när Apollo 13-olyckan inträffade. Failure is Not an Option är hans memoarer, och uttrycket sammanfattar rätt väl attityden hos alla de som jobbade i markkontrollen under dessa år (och säkert också hos många fler av de som var involverade). Kortfattat kan man väl säga att Gene Kranz lär vara en rätt svårstressad man. Vilket man förmodligen kan säga om hans fru Marta också, med tanke på att deras familj utökas från ett till sex barn under dessa 8 år, samtidigt som maken verkar jobba en sisådär 70-timmarsveckor med ledigt på julafton och midsommarafton, typ. (Hur fan gjorde hon? Jag tycker det är tillräckligt med ett barn på två vuxna?!) Men det är väl också en annan historia.

Failure is Not an Option är ett fascinerande dokument över människorna som tillsammans gjorde ett otroligt precisionsarbete på en osannolikt kort tid. Det handlar mycket om teknik, men lika mycket om pedagogik, ledarskap och mänsklig kreativitet. ”Den mänskliga faktorn” är något vi ofta skyller på när något går fel, men i Gene Kranz tappning är det tvärt om – när tekniken sviker och syretanken på Apollo 13 exploderar, då är den mänskliga faktorn det enda han har att jobba med. Tre frusna, törstiga människor i livsfara på ett skadat rymdskepp halvvägs till månen, och hundratals intelligenta, kunniga och engagerade människor på jorden vars enda mål det har blivit att få de tre hem igen – failure is not an option.

Det här är dock ingen instegsbok. Det är lätt att förvirra sig bland namn, människor och hastiga tekniska förklaringar. Gene Kranz är trots allt jaktpilot och flygledare, inte författare, även om han gör ett rätt bra jobb. Läs gärna den här boken, inte minst som ett dokument över ledarskap i svåra situationer och över osannolikt komplexa uppgifter, men skaffa dig lite koll på Apollo-programmet först (t.ex. i den utmärkta A Man on the Moon).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s