Saker min son behöver veta om världen

Som jag många gånger tidigare har uttryckt, så har jag väldigt svårt för böcker som faller under kategorin ”Humor”, och ända sedan långt innan jag visste att vi väntade barn så har jag skytt föräldraböcker som pesten. Därför är det så fascinerande att jag fullständigt *älskar* Fredrik Backmans Saker min son behöver veta om världen. Jag läste den faktiskt för några år sedan, innan vi ens hade några egna barn i sikte, och älskade den då också. Den är helt enkelt för jäkla skön för att inte gilla.

15910600Jag gillar som sagt inte böcker om föräldraskap. Jag kollar på omslag och läser baksidestexter ibland, och jag får alltid samma känsla. Antingen är det sådär uppsminkat veckotidningsomslagsperfekt, där alla är välkammade och lyckliga och vill ge sina oändligt visa tips om fyra enkla steg för hur just *ditt* föräldraskap också kan bli sådär pissenkelt och omslagsperfekt. Uppenbart ljug och önsketänkande, alltså. Eller så vill det vältra sig i hur extremt kaosartat och helvetiskt föräldraskapet är, vilka små illvilliga ungjävlar telningarna är (även om man älskar dem när de sover), och möjligen hur just *du* i fyra enkla steg kan slippa undan samma helvete. Lika uppenbart ljug och önsketänkande, ett försök att slå mynt av andras elände, och lika främjande av illusionen att föräldraskapet *kan* vara sådär välplanerat och perfekt (annars är det dig det är fel på). Detta är möjligen inte med verkligheten överensstämmande, men det är det intryck jag får när jag läser omslagen, så de lockar inte direkt till vidare läsning. Då till Saker min son behöver veta om världen. på baksidan står det att den har kallats för ”dysfunktionell pappabok”, och det bevisar bara min ovanstående tes. Detta är inte dysfunktionellt, detta är realistiskt. För Backman skriver enkelt, lättillgängligt, dråpligt och ibland över gränsen till raljerande. Men framför allt skriver han innerligt, kärleksfullt och självutlämnande. Han gör alla de där klantigheterna som vi också gör, försöker mörka dem (som vi också gör), men står ändå för dem tillräckligt för att ge ut dem i bokform. Det är lika skitroligt som det är befriande.

Boken är skriven som ett brev från far till son, och blandar på ett diskbänksrealistiskt sätt mycket stora och mycket små frågor ur verkligheten. Lite längre kapitel som Vad du kommer att behöva veta om rörelseaktiverade toalettlampor och Vad du kommer att behöva veta om manlighet blandas med små, korta (ibland inte ens en sida) avsnitt som Jag ser på dig lite som jag ser på T-Rexen i Jurassic Park och Det här föräldraskapet kom inte med nån manual, det är allt jag säger. Jag tycker att titlarna talar rätt bra för sig själv, vad gäller den rent humoristiska delen. Vad som inte kommer fram lika tydligt är det nakna sätt som kärleken både till sonen och sonens mamma skildras. Resonemanget eller berättelsen kan från början verka ytlig, tramsig, synnerligen mundan eller kännas som ett sidospår, men i slutänden rinner det ofta ut i något som är en ren kärleksförklaring, på ett sätt som visar på stor ärlighet och självinsikt. Om du snart ska bli förälder kommer BVC att hjälpa dig med allt du behöver veta för att barnet kroppsligen ska överleva. I övrigt är Saker min son behöver veta om världen den enda bok om föräldraskap du behöver läsa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s