Djurens gård

ALL ANIMALS ARE EQUAL
BUT SOME ANIMALS ARE MORE EQUAL THAN OTHERS

George Orwells Djurens gård är så ikonisk att den knappast behöver någon större presentation. Påtänkt och tillkommen i samband med andra världskriget, påverkad inte minst av författarens eget deltagande (mot fascisterna) i spanska inbördeskriget, och tillslut (efter flera refuseringar på grund av det politiska läget) utkommen 1945. Boken är en lång allegori över revolutionen i Ryssland och är som sådan starkt kritisk. Den utspelar sig på en gård någonstans på brittiska landsbygden, Manor farm, där djuren blir trötta på den mänsklige bondens behandling av dem och gör uppror. Manor farm blir Animal farm, och djuren ska där skapa sig sitt eget utopia, fria från det mänskliga slaveriet. Det blir såklart inte som de har tänkt sig.

Djurens gård är en betraktelse över revolutionens mekanismer, och vissa har tolkat den till att vara kontrarevolutionär, men Orwell själv (och jag också) ville hellre att den skulle läsas inte som emot revolutionen i sig, men som en varning till folket att se upp med revolutionen ledare, så att de inte bara blir ytterligare en inkarnation av de man just avsatte – ett reellt problem, inte bara i Ryssland. Boken har ett enkelt språk och den ytliga fabeln är lätt att förstå, och är mycket intressant även om man inte vet så mycket om ryska revolutionen – boken står för sig själv. Den förtjänar sin plats på klassikerhyllan av många orsaker, och det finns många detaljer att fördjupa sig i och diskutera. För det är väl inte bara inom stater som den som säger sig stå upp för andra och leder via principer och maximer gärna, när makten väl är etablerad låter betydelserna av dessa långsamt glida, tills vi får formuleringar som liknar det närmast legendariska citatet i ingressen?

1984

1984 har varit på min att-läsa-lista mycket länge. Det är en riktig klassiker som citeras och hänvisas till och alluderas mycket oftare än vad man kan tro. Tyvärr måste jag säga att den var en stor besvikelse. Jag är ju, som kanske är bekant, förtjust i social science fiction eftersom att den ofta får mig att se vårt eget samhälle i ett nytt ljus. 1984 misslyckas fullständigt med det, i alla fall för min del, eftersom att jag upplever samhället som den målar upp som så otroligt osannolikt. I de flesta liknande berättelser har man fört in ett eller ett fåtal otroliga, omöjliga eller osannolika element, som t.ex. ett samhälle på Mars i Stranger in a strange land eller Kallocain i boken med samma namn, i syfte att visa på något om hur människan fungerar, som individ och som en del av ett samhälle. För att det ska vara intressant så måste i alla fall systemet som byggs upp verka sannolikt i sig, om man bara accepterar dessa osannolika element.

I 1984 upplever jag att man har ändrat på hur människan är – samhället Orwell målar upp verkar för mig ytterst osannolikt att det skulle fungera som det gör med riktiga människor i. För vem övervakar övervakarna? Jag har en större tro på människans drift att bestämma över sig själv och sitt liv än vad Orwell har, och då faller hela hans koncept och blir till en goggig massa av tråkigt halvpolitiskt blaj. Vissa koncept är intressanta – till exempel har man tagit fasta på att språket styr hur människan tänker, men att begränsa språket i syfte att begränsa tänkandet är en omöjlig uppgift oavsett hur totalitär en regim är. Jag slås också av frånvaron av självbevarelsedrift, trots och ren girighet som samhället i boken tycks bygga på. Get real. De flesta människor är faktiskt, på någon nivå, giriga och egoistiska, och det är inte alltid en dålig sak.

Synd, jag hade verkligen sett fram emot något bättre.