Blodsmak – ett fall för Sennja Maler

I en värld där pesten, det efterföljande kärnvapenkriget och samhällets totala sönderfall redan har passerat för hundratals år sedan, lever i en stad på västkusten vid namn Göborg en kvinna vid namn Sennja Maler. Yrke: privatsnokare. Blodsmak är ett bra men långt ifrån klichéartat exempel på den mest klassiska deckarhistorien – hustru i nöd anlitar privatdeckare för att ta reda på om maken är otrogen, och sen urartar det till något mycket större. Kanske lite väl stort, intrigerna och sammanträffandena bakom fasaden är kanske lite orimliga – men bara lite.12356488

Till skillnad från det gråtonade och djupt pessimistiska förhållningssätt som brukar prägla postapokalyptiska berättelser har Blodsmak den tydliga anstrykning av humor som präglade även Mutant: Undergångens Arvtagare, det vill säga det rollspel i vars världsbeskrivning boken utspelar sig. Det är fräsch, lättsam och underhållande läsning. Jag ser många stereotyper ur film noir (som synes redan på omslaget!), men tack och lov inte machoidealet – manligt och kvinnligt värderas lika i M:UA:s värld och detta framkommer väldigt tydligt i spännvidden och komplexiteten hos karaktärer av båda könen. Det här är den litterära motsvarigheten till matinéfilm, utan de unkna föreställningarna om kön och klass som normalt brukar associeras med dessa, och istället en fantasikittlande skildring av en värld så lik och ändå så olik vår egen.

Omläsning från 2012. Så här tyckte jag då.

3xDeckare

Ja, ni som brukar läsa mina inlägg vet ju vad jag anser om det moderna begreppet ”deckare” (se t.ex. här), men det fick bli rubriken i alla fall.

Sambon lånade Mordet på Orientexpressen på biblioteket, men hann aldrig läsa den.. och man kan ju inte lämna igen en biblioteksbok oläst, så jag passade på. Jag har i och för sig läst den förut, men jag håller fast vid att det är en av de bästa pusseldeckare som någonsin har skrivits. Mycket mer tänker jag inte skriva om den, men jag föreslår att man läser en och annan Christie-bok först, innan man provar den här – då tror jag att man kommer att uppskatta den mer.

Jag fick Jo Nesbös Gengångare i födelsedagspresent (tack chefen!) och gav mig i kast med den på en gång, och jag blev faktiskt positivt överraskad! En bok från den moderna ”deckar”-hyllan med lite mer litterär kvalitet än normalt, en ”detektiv” som inte är socialt dysfunktionell men ändå på något sätt bra på sitt jobb, och en engagerande och snillrikt konstruerande historia. Den enda nackdelen är att jag inte har läst något av Nesbös tidigare böcker, och det finns med en hel del av vad jag gissar är spoilers till dem… Men jag tänker nog ändå börja från början. Undrar bara när man ska hinna det…

Slutligen så tuggade jag mig igenom, på en dag eller två, Henrik Örnebrings Blodsmak, något så fantastiskt som en deckare som utspelar sig i Mutant: Undergångens Arvtagare-värden. Den lyckas med konststycket att vara lättläst (skulle lätt sätta den i händerna på en läsvillig individ i yngre tonåren) utan att få mig att känna mig fördummad, och att tydligt spela på genrekonventionerna i den hårdkokta noir-genren utan att det känns som att det krockar med efterkatastrofen-miljön som Mutant-kopplingen ger. Jag är imponerad att författaren har lyckats blanda och ge bland olika klichéer och stereotyper på ett sätt som gör att det inte känns det minsta krystat utan tvärt om, mutant-noir-deckare är en kombination som smakar gott. Väl utförd är den också, även här med en snillrikt konstruerad intrig och ett rimligt och logiskt (inom de gränser världen sätter upp) händelseförlopp. Jag hoppas verkligen det kommer fler böcker om Sennja Maler!

Just nu håller jag på med att läsa om Imperiets dotter- böckerna, fast på originalspråket. Har hunnit drygt två av tre, och de var lika bra den här gången som förra och första gången jag läste dem.