Fantasyförfattare och deras svagheter

Ännu ett par delar i pseudofantasysviten av Saga Borg avverkade (Mörkrets makter och Dödens vingslag). Jag måste faktiskt erkänna att de hämtade upp sig och återkom till den röda tråden mot slutet, så nu är det nästan intressant igen, trots att den i mångt och mycket känns som att den ligger rätt nära ”Days of our lives” eller kanske ännu mera ”Hem till gården”, fast med lite wicca inblandat…

Poängen jag tänkte komma till i detta inlägg är dock: VARFÖR i hela världen kan inte fantasyförfattare lära sig när det är dags att SLUTA?! De flesta har en bra idé som de börjar med och det håller i en eller ett par böcker. I bästa fall slutar serien där (varför måste det förresten alltid vara så låååånga serier på tre-fem-sju-tio eller ännu fler böcker?!), i värsta fall så fortsätter den i minst lika många böcker till. Och det blir tjatigt, tjatigt, tjatigt och urvattnat och krystat.. Ta salig David Eddings, denne fantasygigant, som exempel. Jag älskade hans ”Sagan om Belgarion” när jag läste den i min ungdom, och tycker fortfarande att det kan vara värt att lägga en helg på att plöja igenom den igen – som ett kärt återseende. Nåväl, grejen är i alla fall att han inte kunde sluta där. Han var tvungen att göra en serie till, som i sin avskalade variant är precis samma berättelse. Sen gör han några böcker till i samma universum, för att möjligtvis klämma de sista örena ur den kassakon. Och vad gör han sen? Jo, BÖRJAR OM IGEN!! Exakt samma berättelse, bara annat ”smink” utanpå, ett annat universum, lite andra personligheter, men i huvudsak samma grej. Nu får jag väl erkänna att just Eddings är ett dåligt exempel eftersom att han ju officiellt har erkänt att han skriver fantasy bara för pengarnas skull, men det kan väl inte vara så att ALLA fantasyförfattare gör det? Eller? (Och varför KÖPER folk eländet då?)

Annonser

Hello world!

Jag kände helt plötsligt att det skulle vara roligt att dela med mig lite till resten av världen av vad jag läser. Oklart varför det kändes så just nu, men jag tänkte försöka uppdatera lite noter med jämna och ojämna mellanrum, när jag känner att det jag läser nu är värt att kommentera.

För tillfället läser jag lite för många olika böcker parallellt, men det är lätt hänt. Huvudspåret är i alla fall Nick Perumovs Svärdens väktare-fantasyserie. Lite trevande inledningsvis med många trådar att följa, men första boken (dvs första och andra på svenska) blev riktigt medryckande bitvis. Därefter kom ”Nekromantikerns födelse” som kändes rätt mycket som en transportsträcka, men den får ändå pluspoäng för den stundtals otroligt underhållande skildringen av den akademiska världen 🙂 Nu är jag lite mer än halvvägs genom ”Nekromantikerns irrfärder”, och det känns verkligen som just irrfärder.. hela boken känns väldigt planlös, men förhoppningsvis kommer den nånvart i slutänden.. Det värsta med alltihopa är att jag (återigen!) nu läser en serie som inte har kommit ut färdigt på svenska – jag som (efter ett halvårs väntan på Safirrosen) lovat mig själv att aldrig göra så igen! Jag skyller på personalen i bokhandeln som lurade mig att böckerna var fristående! Där får man för att man inte handlar all sin fantasy på SF-bok….

Parallellt med den läser jag också David Gibbins Atlantis hemlighet, men jag blev lite oinspirerad när jag insåg att alla karaktärer och all story bara är en ursäkt för att författaren (och marinbiologen) ska få leva ut sina marinbiologiska våta (pun intended) drömmar :/

Till slut läser jag också Saga Borgs ”Jarastavens vandring”-serie. Även om det nästan är lite pinsamt att erkänna. Jag fick första delen någon gång i min ungdom och mitt fascistoida ordningssinne tvingar mig att faktiskt plöja mig igenom resten också, trots att den litterära kvaliteten inte ligger långt efter Margit Sandemo och alltihopa måste placeras i facket ”pseudo-fantasy-tantsnusk” >_< Nåja, man kan läsa den väldigt fort i alla fall…

Det värsta i hela alltihopa är egentligen att jag inte vill läsa annat än Robin Hobb – min egen husgud – men de böcker av henne jag redan har läst har jag ju redan läst, och jag vill inte riskera att ”läsa sönder” dem.. och jag har hennes senaste stående i bokhyllan (HURRA!) men jag vågar helt enkelt inte läsa den – nästa del kommer inte förrän nästa år! Hur ska jag kunna hålla mig…..?