Willful Impropriety

Novellsamlingen Willful Impropriety har undertiteln 13 tales of Society, Scandal and Romance. Man kan ju tänka sig att det är lite motsägelsefullt att en bok som strävar efter att problematisera könsnormer ska utspela sig i (i alla fall pseudo-)viktoriansk miljö, men som förklaras i bokens förord så är detta en perfekt kombination – ju starkare konventionerna är, desto enklare blir det att problematisera dess brytande.

Efter att ha läst ungefär halva boken är jag lite trött på att den enda könsnorm som problematiseras är den kvinnliga, då i många av novellerna utgår ifrån en kvinna som på ett eller annat sätt, öppet eller dolt, uppför sig som eller utger sig för att vara, man. Samtidigt är jag fascinerad av berättelserna var och en för sig.

I slutänden var det två noveller som stannade hos mig lite tydligare än de övriga. Den första var också först i samlingen, At Will av Leanna Renee Hieber. Den är egentligen enkelt uppbyggd, och handlar om en landsortsskådespelerska som blir får hjälp med att starta en framgångsrik karriär i London, under förutsättningen att hon inte avslöjar vilket som är hennes biologiska kön – hon uppträder än som man, än som kvinna och kan göra båda delar övertygande. Jag tycker att själva tanken är fascinerande, och jag tycker även att den lyfter ett starkt argument i den moderna jämställdhetsdebatten. Ty självklart utgör Mr/Miss Nightingale en stor skandal i sitt samhälle, och det finns människor som inte backar för att med alla tillgängliga medel inklusive våld tvinga henne att avslöja sitt sanna kön. Och ärligt talat, tror ni verkligen att det skulle vara annorlunda idag? Jag tror inte att vi har kommit längre än så…

Den andra novellen som verkligen grep mig heter False Colors och är skriven av Marie Brennan. Kanske är det för att huvudpersonen är officer (i flottan förvisso, men ändå!) som den här berättelsen talade till mig, men också för att den i mycket större utsträckning än de tidigare kändes som en stabil konstruktion i sig, där hela skandal-problematiken uppkommer som en naturlig konsekvens av berättelsens övriga element snarare än att vara det skelett som hela alltihopa hänger på. Väl genomfört och vackert, om än lite tragiskt också.

Sammanfattningsvis så är Willful Impropriety i grunden en novellsamling riktad till ungdomar, och att läsa den som vuxen gör att den ibland känns lite väl enkel och lite repetitiv, särskilt om man sträckläser den. Trots det är det en av de intressantare novellsamlingar jag har läst på senare år, och väl värd det lite extra krångel jag fick ta till för att få tag i den.

The Alchemy of Stone

I Gargoylernas stad är eliten indelad i två partier, Mekanikerna och Alkemisterna, allt efter vars och ens profession. Mattie är på ett sätt fast mitt emellan: själv är hon alkemist, men hon är också en automaton, en mekanisk konstruktion skapad av Loharri, en framstående mekaniker. Och allt eftersom att mekanikerna, som för tillfället har överhanden i stadens maktspel, genomför förnyelser och effektiviseringar genom att introducera fler och fler mekaniska konstruktioner att delta i arbetet och driften av staden, pyser det motvilja under ytan.

The Alchemy of Stone är en lättläst och förtrollande vacker skildring av en miljö som inte lätt kategoriserar sig. Det närmaste jag kommer är ”steampunk”, men det är långt ifrån genrens mittfåra, och närmare renässans än viktorianskt 1800-tal. Mattie är en fascinerande karaktär full av motsägelser som sätter mänskliga värden i perspektiv, och hela den övergripande konflikten mellan Mekanikerna och Alkemisterna kan läsas som en intressant kommentar till tillväxtsamhällets (i bästa fall) välvilliga hänsynslöshet. Ett annat återkommande tema är döden, som återkommer igen och igen, men med ett lätt och filosofiskt handlag som inte känns påträngande.

The Alchemy of Stone är kanske inte det mest slående jag har läst, men det är vackert, det är annorlunda och det är eftertänksamt, utan att för dens skull kompromissa med berättelsens tempo. Jag fick lägga lite tid på att få tag i den här boken (även om den verkar vara tillbaka i bokhandlarna nu), men det var värt varje minut.