”Atlantis hemlighet” och ”E=mc2”

Jag lyckades till slut avsluta David Gibbins Atlantis hemlighet. Såhär i efterhand vet jag knappt vad jag ska säga om den. Den lyckades ju faktiskt (till slut) fånga mig lite från och till, men på något märkligt sätt så pendlar den mellan att å ena sidan banalt och melodramatiskt utmåla huvudpersonernas farliga och/eller knepiga belägenhet och i synnerhet de lägen när hjälten får visa sina hjältefärdigheter (värdiga vilken 80-tals-actionfilm som helst), och å andra sidan att med kärleksfull omsorg förlora sig i utvikningar i marinbiologisk historia och teknologi på en sådan detaljnivå att man behöver specialkunskaper för att kunna hänga med. Jag skulle nog inte läsa boken igen, men den fascinerar mig ändå eftersom att jag aldrig har stött på en så bra berättelse med sådan gedigen faktabakgrund och rimlighet i alla skeenden, men som ändå i huvudsak är ointressant på grund av berättarens totala brist på förmåga att faktiskt presentera berättelsen i en tilltalande form. Om någon kom på att göra en matiné-actionfilm av boken skulle den förmodligen komma mycket mer till sin rätt.

Jag avslutade också David Bodanis E=mc2, med undertiteln ”historien om världens mest kända ekvation”.Tyvärr så tyckte jag inte att den gav mig den insikt i själva ekvationens innebörd som jag hade hoppats på. Istället redogjorde den för en hel del av de upptäckter inom främst fysiken som ledde fram till E=mc2, och på den mest kända tillämpningen av ekvationen – atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Mycket av tonvikten ligger på människorna som arbetade sig fram till ekvationen, och senare med den, men inte så mycket på ekvationen i sig själv. Det borde jag väl i och för sig ha förväntat mig från denna typ av populärvetenskapliga redogörelse av något så komplext som relativitetsteorin, men jag har nog blivit lite bortskämd av Simon Singh (ex. ”Kodboken”) som i min uppfattning behärskar den här genren bättre. Någon som vet en bok som på ett populärvetenskapligt men ändå någotsånär djuplodande sätt beskriver den allmänna relativitetsteorin?

Annonser

Hello world!

Jag kände helt plötsligt att det skulle vara roligt att dela med mig lite till resten av världen av vad jag läser. Oklart varför det kändes så just nu, men jag tänkte försöka uppdatera lite noter med jämna och ojämna mellanrum, när jag känner att det jag läser nu är värt att kommentera.

För tillfället läser jag lite för många olika böcker parallellt, men det är lätt hänt. Huvudspåret är i alla fall Nick Perumovs Svärdens väktare-fantasyserie. Lite trevande inledningsvis med många trådar att följa, men första boken (dvs första och andra på svenska) blev riktigt medryckande bitvis. Därefter kom ”Nekromantikerns födelse” som kändes rätt mycket som en transportsträcka, men den får ändå pluspoäng för den stundtals otroligt underhållande skildringen av den akademiska världen 🙂 Nu är jag lite mer än halvvägs genom ”Nekromantikerns irrfärder”, och det känns verkligen som just irrfärder.. hela boken känns väldigt planlös, men förhoppningsvis kommer den nånvart i slutänden.. Det värsta med alltihopa är att jag (återigen!) nu läser en serie som inte har kommit ut färdigt på svenska – jag som (efter ett halvårs väntan på Safirrosen) lovat mig själv att aldrig göra så igen! Jag skyller på personalen i bokhandeln som lurade mig att böckerna var fristående! Där får man för att man inte handlar all sin fantasy på SF-bok….

Parallellt med den läser jag också David Gibbins Atlantis hemlighet, men jag blev lite oinspirerad när jag insåg att alla karaktärer och all story bara är en ursäkt för att författaren (och marinbiologen) ska få leva ut sina marinbiologiska våta (pun intended) drömmar :/

Till slut läser jag också Saga Borgs ”Jarastavens vandring”-serie. Även om det nästan är lite pinsamt att erkänna. Jag fick första delen någon gång i min ungdom och mitt fascistoida ordningssinne tvingar mig att faktiskt plöja mig igenom resten också, trots att den litterära kvaliteten inte ligger långt efter Margit Sandemo och alltihopa måste placeras i facket ”pseudo-fantasy-tantsnusk” >_< Nåja, man kan läsa den väldigt fort i alla fall…

Det värsta i hela alltihopa är egentligen att jag inte vill läsa annat än Robin Hobb – min egen husgud – men de böcker av henne jag redan har läst har jag ju redan läst, och jag vill inte riskera att ”läsa sönder” dem.. och jag har hennes senaste stående i bokhyllan (HURRA!) men jag vågar helt enkelt inte läsa den – nästa del kommer inte förrän nästa år! Hur ska jag kunna hålla mig…..?