För tillfället så läser jag så många böcker parallellt att jag knappt kan hålla ordning på dem själv, men jag jobbar på att avsluta dem en efter en.
Trots det så kunde jag inte låta bli att sticka emellan med Åke Edwardsons Himlen är en plats på jorden. Jag tror det betyder att jag saknar Göteborg, för den huvudsakliga behållningen av den boken (som i övrigt är en rätt genomsnittlig svensk polisroman) är just att den utspelar sig i Göteborg, på platser som jag faktiskt känner igen och har varit vid och kan föreställa mig… inte något man är bortskämd med när man är född och uppväxt i Norrland.
När jag hade läst Earthdawn-romanen The Longing Ring och fortfarande ville ha mer inspiration till mitt rollspelande och plockade upp Poisoned Memories, så insåg jag att de två faktiskt hörde ihop. Inte bara det, de är faktiskt del 1 och 3 i en trilogi. Därav fick jag akut besöka amazon.com och inhandla Mother Speaks, del 2 i samma trilogi. Tre hyfsat fristående delar knyts samman på ett i min uppfattning rätt ovanligt sätt för att vara (billig) fantasylitteratur, och den sista delen ger stora perspektiv och väckte djupa tankar på många sätt. Det var kanske inte det första jag hade väntat mig, men det gör mig glad – att man inte nödvändigtvis måste vända sig till ”finkulturen” för att få perspektiv på existensialistiska frågor. Dessutom har jag aldrig varit med om att jag har läst en bok på engelska där jag har varit tvungen att slå upp så många ord! Det handlade inte ens om att det var märkliga, arkaiska fantasy-ord (alla dem har jag ju lärt mig vid det här laget) utan i huvudsak mindre vardagliga synonymer till helt vanliga adjektiv. Intressant!
Fantastisk Fiktion 