Förbannade fred: Se Älskade krig, men ersätt Irak med Tchad. Utan ringaktning. Precis som med Älskade krig visar Johanne Hildebrant med Förbannade fred att en bok inte behöver vara krånglig, svårläst och pretentiös för att ta upp ett angeläget ämne på ett allvarligt sätt.
——
Raymond Khourys Den siste tempelriddaren har jämförts med Da Vinci-koden, som jag faktiskt tyckte var bra, om man tar den för vad den är – lättsmält, adrenalinpackad actionfilm i bokformat, som desperat försöker framstå som intellektuell. Men ändå med ett högt underhållningsvärde. Den siste tempelriddaren ger ungefär samma sak, men med en märkbart lägre kvalitet. Det märks att Khoury till vardags skriver filmmanus åt Hollywood, för det är precis vad den här boken känns som. Vissa ”scener” är nästan omöjliga att följa i text, men jag kan se framför mig hur de skulle vara actionspäckade och adrenalinproducerande på vita duken. Nä, Raymond Khoury, håll dig till dina dussinactions-filmmanus. Det blir nog bäst så.
Någon gång innan jag dör ska jag skriva en bok som ska hamna på hyllan Thriller/Action i bokhandeln. Huvudpersonerna ska vara en tuff, smart kvinna med en akademisk utbildning och dito yrke, och en snäll mjukis-man med ett manligt macho-yrke som t.ex. elitsoldat, polis eller FBI-agent. Sen ska de träffas under actionfyllda former och hamna mitt i ett farligt och utmanande mysterium som kräver att de använder sina specialkompetenser tillsammans för att lyckas. Och från första till sista sidan i boken ska de aldrig hångla. Inte ens en puss på kinden. Det kommer att vara så otroligt nyskapande i genren att jag kommer att kunna hysta in massor av litterära priser. Så det så.
Fantastisk Fiktion 