Bokslut 2015

Hej allesammans!

Nu var det som synes ett bra tag sedan senaste uppdateringen, och även om jag skulle kunna spela oskyldig och ambitiös och skylla på dottern, så ligger det nog i ärlighetens namn närmare sanningen att skylla på Fallout 4… Förvisso kanske jag hade hunnit både läsning, blogg och spel annars, men prioriteringarna ändras rätt fort när man har en liten.

Nåja, nu ska jag försöka komma igång igen, om även i ett lägre tempo, och jag tänkte börja med att försöka sammanfatta läsåret 2015, även om det känns lite surrealistiskt så här väl inne i mars.

Årets mörkaste: The Last Wish, som istället för att låta sina karaktärer vara onda egoistiska, låter dem göra sitt bästa och försöka göra rätt, men det blir ändå elände i slutänden…

Årets fantasy: Mistborn-trilogin! Jag har hört talas om den så många gånger, och om Sandersons författarskap i stort, och jag blev definitivt sugen på mera. Mycket stabil och vuxen fantasy med ett fascinerande magisystem, klassiskt men ändå hyfsat klichéfritt. Nu ska jag bara komma mig för att blogga om den också…

Årets brutalaste: Det är helt dött lopp mellan God’s War och Vic and Blood. I den ena säljer huvudpersonen sin livmoder i första meningen, och i den andra… tja, jag skulle spoila om jag berättade, men det är inte bättre. Grym läsning båda delar, dock!

Årets snabbaste: The Martian inhalerades på en eftermiddag, men då var den en av årets bästa och mest fängslande också! Kan man säga något annat om en bok som innehåller meningen: ”That went really well, right up until the explosion.”?

Årets ”det var i grevens tid”: Stephen Kings Cujo, och framför allt att jag läste den *innan* jag fick barn. Nu suger det lite i magen bara av att scrolla förbi recensionen… Betyder det att jag måste sluta läsa King nu?

Årest mest känslomässiga: Code Name Verity. Spännande, tuff, feministisk och spännande igen, men herregud vad jag grinade.

Årets novellsamling: Stories of Your Life and Others, som blandar religion, vetenskap, etik och rymdvarelser i en underbar mix av kristallklart berättande.

——-

Det var nog det, det. Nu ska jag försöka komma ikapp både med läsandet (inte jättetroligt, i år är nog inte året då jag når upp i 100 titlar!) och bloggandet, det finns fortfarande några titlar som ligger och skvalpar i bakhuvudet obebloggade, så förhoppningsvis får de komma upp till ytan inom kort. Jag ska dock erkänna att jag gav mig själv en omläsning av The Lies of Locke Lamora i present härom veckan, och den var precis lika underbar andra gången. Nu går jag och suger lite på om det kanske bli en omläsning av Hobb-universat igen, inför sista delen i The Fitz and the Fool, men den är inte planerad förrän till 2017 och hur ska jag kunna vänta så länge?!